Elden är lös!

Lars Mattias Granberg, som bodde hos Petter Wiberg i Gläbacken, vaknade plötsligt med ett ryck. Klockan var runt halv ett på natten och han kände att något var fel. När han tittade ut så såg han att gårdens tröskverk stod i lågor.

Människor höll redan på att försöka släcka elden, Granberg insåg snabbt att det behövdes

hjälp från flera personer om detta skulle lyckas. Han gav sig raskt av mot sin vän Johan Arvid Kjellbergs (även kallad Widmark) bostad.

Där visste Granberg att det fanns flera vänner som kunde hjälpa till med att släcka branden.

Samtidigt hemma hos Widmark satt Mikael Isaksson, Nils Andersson, Nils Mattias Nilsson

samt arbetaren Johansson och diskuterade kvällens händelser. Tidigare på kvällen, runt klockan 22.00, hade nämligen Widmark och Per Erik Wiklund lämnat bostaden. Isaksson berättade för de andra hur han hade hört Widmark säga till Wiklund:

- Hör du Pelle, kom så skola vi tända på Gläbacken.

När klockan hade hunnit bli 01.00 på natten så kom Widmark och Wiklund tillbaka, de var klart berusade. De hade med sig vin som de bjöd de andra på. Efter ett tag så lämnade Andersson och Nilsson bostaden för att besöka en gemensamt kvinnlig bekant.

Strax efter att de hade gått så stormade Granberg in genom dörren och berättade att elden var lös på Gläbacken. Genast ville alla ge sig av dit för att hjälpa till i släckningsarbetet, men då sa Widmark att det inte var så bråttom. Han ville att de skulle dricka lite mera vin först innan de gav sig iväg.

Arbetare Johansson lyssnade inte på vad Widmark sa utan gav sig iväg direkt. Men de andra gjorde som Widmark sa och stannade ett tag till.

Nilsson och Andersson, som vid det här laget var på väg tillbaka till Widmark, mötte arbetare Johansson som berättade att det brann på Gläbacken. Tillsammans skyndade de sig dit men blev upphunna av Widmark och Granberg som vid det här laget hade lämnat bostaden. Widmark sade ännu en gång att de inte skulle ha så bråttom.

Väl framme såg de att tröskverket nu var till hälften nedbrunnen och de började genast med släckningsarbetet. Under tiden Andersson höll på att släcka tröskverket såg han Widmark gå in i Petter Wibergs bostad.

Strax efter kom han ut igen bärande på ett föremål som Andersson inte kunde se.

Widmark gick sedan in i logen som, omedelbart efter att Widmark kom ut igen, började brinna. Även Granberg såg att rök började välla ut från logen, han gick dit och öppnade den stängda dörren. Där inne såg han hur elden flammade upp från en knippe med hö vid den ena väggen.

Dagen efter så konfronterade Granberg Widmark och undrade hur logen helt plötsligt kunde börja brinna. Widmark svarade:

- Tro vem antänt, vem håller du för det?

Granberg svarade att han inte ville säga vem han tänkte på (han misstänkte Widmark).

Då svarade Widmark:

- Men jag kanske säger det, då jag kommer på andra sidan Atlanten. (Widmark hade alltså planer på att emigrera).

Detta brott uppdagades inte förrän Widmark blev anhållen för höstölden. När personerna ovan blev förhörda så kunde inte låta bli att berätta vad som hade hänt den där natten på våren 1882.

/Andreas Wikström