Avskriften av domboken från hösttinget 1882.
Utdrag af domboken, hållen vid lagtima höst tinget med Tuna tingslag å kronohäktet i Sundsvall nedan nämnda dagar.
1882 den 24 Oktober
§ 138
Till domhavanden hade den 11:de denna månad ankommit en så lydande skrivelse.
”Till Herr domhavanden i Medelpads västra domsaga.
I enlighet med t.f. Länsmannen J. Sundelin i Stöde den 6:e denna månad ankomna bifogade telegram har deri omförmälda person blivit efterspanad och sistlidna gårdag anhållen samt denna dag till kronohäktet införpassad för att där avbida rannsakning inför Tuna Härads Rätt för inom Stöde begångna stölder.
Mannen ifråga har uppgivit sig vara båtsmanssonen Johan Arvid Kellberg, även kallad Widmark, född den 30 maj 1854 i Stöde Socken och Wigge by av ännu levande föräldrarna båtsmannen Paul Kellberg och dennes hustru Ingrid Kajsa, i vilkas hus han
ständigt vistats med undantag av en sommar då han arbetat inom nämnda socken och Fanbyn vid Nyhems sågverk, att han, som vid 15 års ålder blivit konfirmerad ½ års tid
under 1879. I hemmet idkat egna handelsaffärer och sedermera biträtt brodern torparen
Thomas Petter Widmark vid dennes handelsaffär i bemälde Wigge by, att han som är ogift kan läsa och skriva, är kyrko och mantals skriven i Stöde socken och sistnämnda by samt att han ej varit för något brott tilltalad eller straffad.
Om häktingsåtgärder får jag på sätt Kungl. Maj. befallningshavande i sin kungörelse den 26 maj detta år befallt, Herr domhavanden härmed underrätta. Länsman Sundelin har likaledes blivit underrättad om Widmarks införpassande till kronohäktet.
Sundsvall stadsfiskalkontor den 10 oktober 1882
E W Hellman”
Sedan härefter Länsmannen J Sundelin i skrivelse av den 12:e denna månad anmält att han för delaktighet i Widmarks brott häktat och till kronohäktet härstädes införpassad arbetaren Per Erik Wiklund i Wigge, hade denna dag blivit bestämd för hållande av rannsakning med häktade Widmark och Wiklund och kronohäktet härstädes.
Vid målet företagande inställde sig t.f. länsmannen J. Sundelin såsom åklagare och ombud för målsäganden hemmansägaren Per Larsson i Wigge på grund av ingiven fullmakt varjämte de tilltalade från cellen infördes.
Dessutom inställde sig torparen Lars Mattias Granberg i Wigge, mot vilken åklagaren förklarade sig vilja föra talan för delaktighet uti en hos ovan nämnde Per Larsson förövad höstöld. Åklagaren ingav och åberopade följande polisförhörsprotokoll:
”Polisförhörsprotokoll fört på nedan nämnd ställe och dagar år 1882.
Den 6 oktober anmälde hemmansägaren Per Larsson i Wigge att arbetaren J A Widmark och Per Erik Wiklund, båda i Wigge under sist förflutna vår (1882) stulit ett parti hö, som varit förvarat uti en Larsson tillhörig lada, anmälde Larsson dessutom att Widmark med afton tåget till Sundsvall skulle medfölja för att från Sundsvall vidare avresa till Amerika.
Till bestyrkande av sin beskyllning åberopade Larsson såsom vittnen drängarna Nils Andersson i Usland och Mikael Isaksson I Wigge. Vilka båda var närvarande och
anställdes med dem nu förhör, varvid kronolänsmannen E O Frånberg(?) var såsom vittne närvarande.
Ovannämnde Nils Andersson som först hördes berättade att han någon natt i april månad innevarande år åsett huresom J A Widmark, Per Erik Wiklund, Lars Mattias Granberg och Nils Mattias Nilsson ur en Larson tillhörig hölada tillgripigt sju lass hö och därefter bortkört detsamma.
Mikael Isaksson berättade att han dagen före det höstölden hos Larsson blef begången, i sällskap med J. A. Widmark och dennes broder Erik färdats förbi en Larsson tillhörig hölada, då Widmark sagt till sin bror:
”Hör du Erik, där är ladan, här är vägen, ur den ladan skola vi ta hö i natt”.
Härefter hade vittnet begivit sig hem till sin bostad på Gläbacken, vilket ställe då områddes av Widmarks broder Petter Wiberg-- och hade vittnet på natten sett Widmark komma körande med en höskrinda, som avlossats uti en Wiberg tillhörig tom hölada.
På morgonen hade Wiberg tillsagt vittnet sålunda:
”Jonne har varit här med hö i natt, gå efter en skruck hö och ge hästen.”
På aftonen då tåget från Kärfsta passerade Nedansjö Station hade jag inställt mig derstädes för att hålla förhör med Widmark, som även medföljde tåget vid dess ankomst.
Widmark tillsades att medfölja till gästgivargården för förhör anställande, vilket han utan motstånd genast efterkom, men under vägen till gästgivargården sprang Widmark ur åkdonet och började fly utefter vägen, då jag lyckades få tag uti hans rockbröst, vilket jag dock nödgades släppa sedan jag av Widmark erhållit ett slag åt huvudet.
Widmark erhöll härigenom något försprång vilket han även visste att bibehålla tills han försvann i skogen.
Då vid förhöret å Nedansjö tingställe av vittnena Andersson och Isaksson yttranden framgick att en hel mängd stölder blivit förövade av Widmark och Wiklund, men tiden då icke tillät att taga närmare reda därom inställde jag mig den 9 oktober i Wigge för ytterliggare förhörs anställande, därvid såsom vittnen voro närvarande fjärdingsmannen
J. A. Gradin och hemmansägaren E Wesström.
Under vägen till Wigge anträffades ovannämnda vittnet Nils Andersson som berättade att Per Erik Wiklund omtalat för vittnet att han varit delaktig uti en stöld av två koppar
kittlar, som stulits hos några bönder i Attmar. Denna stöld visste vittnet berätta hava försigått i s.k. Viboan inom Stöde socken att vittnet sett ifrågavarande kittlar, som borde enligt vittnet hört berättas tillhöra Jon Andersson i Attmar.
Att vittnet hört Wiklund berätta att han och Nils Mattias Nilsson stulit en bössa och tvenne skjortor i Norrhassel i Attmars socken.
Att vittnet den natt P.Viberg tillhörig qvarn och uthusbyggnad nedbrunnit i Gläbacken, legat i samma säng som en arbetaren Johansson i Sundsvall och att frampå natten vittnet bliva väckt af Widmark och Wiklund som varit berusade och medhaft vin som vittnet blivit bjuden på. Att Widmark och Wiklund förut på natten varit ute och vid hemkomsten förklarat sig hafva varit ”ut på” hos Petter Persson.
Att efter en stunds förlopp Lars Mattias Granberg anlänt till vittnets bostad och berättat att elden vore lös på Gläbacken dit alla då begifvit sig.
Att vittnet av Widmark blifvit tillsagd att äfven tända eld på härberet , och att vittnet då gått upp och strukit eld på en tändsticka men genast släckt ut densamma.
Att vittnet i sällskap med Widmark och Wiklund m.fl. efter eldsvådan begefvit sig till i närheten belägna Lars Mattias Granbergs bostad hvarest Widmark sagt att han gjort sig en ”sluring” på 1000 kronor genom eldsvådan.
Att vittnet hört såväl Widmark som Wiklund efteråt omtala, att de tänt eld på qvarnen, som varit försäkrade i brandstobolaget ”Svea”.
Att vittnet åsett, hurusom Widmark borthuggit märken i 4 st sågtimmer, som han därefter kört till det parti som han hade otummat och som sedan tummades för handlanden Gustav Anderssons räkning.
Att Widmark efter sista tummningen uttryckt sin tillfredställelse öfver att han genom sina stölder af timmer förtjänat 50 kronor.
Mikael Isaksson berättade:
Att han den natt elden utbröt å Gläbacken hört Widmark tilltala Wiklund sålunda ”hör du Pelle kom så skola vi tända eld på Gläbacken” hvar efter Widmark och Wiklund begifvit sig bort, och efter pass 2 timmars tid återkommit. En stund derefter hade Lars Mattias Granberg anlänt och omtalat elden vore lös på Gläbacken.
Att efter bäcken som flyter mellan Grössjön och Gillertjärn, på våren 1881 intummats för grosshandlanden E.Christiernins räkning cirka 300 st sågtimmer, som sedermera äfven intummats på Gustavsberg, sedan det erhållit den senares märke.
Att Widmark efter en tummning, som försigått på Viggesjön, berättat att han lyckats få en timmervälta tummad fem gånger.
Att Widmark och Wiklund en dag då de komma från Wiggesjön omtalat, att de huggit bort märket på 40 stycken förut tummade sågtimmer.
Att vittnet själv sett på att Widmark huggit bort märken från förut intummade 10 st. sågtimmer.
Att vittnet en dag hört Widmark omtala att i en P. Wiberg tillhörig loge förvarades dels en sågkedja, stulen från östra Wiggesågen, dels ock en åkerharf och hö samt otröskad hafvrehalm, som stulits från Djupdalens fäbovall.
Då ovannämde Wiklund i sitt hemvist ej anträffas vid det härefter gjort besök, blev sedan han påträffats förhör med honom anställt i Gräfte den 12 Oktober och förnekade då Wiklund med det bestämdaste att vara delaktig uti de brott, som sålunda bifvit lagda honom till last.
Då emellertid Wiklund med skäl kunde anses vara delaktig uti såväl höstölden, som uti en del andra af Widmarks brott, häktades Wiklund och införpassades till kronohäktet i Sundsvall avseende Rannsakning.
Som ofvan
Joh, Sundelin
Hvarjämnte åklagaren ingaf följande 2 prestbetyg.
” Prestbetyg för Båtsmanssonen Johan Arvid Källberg i Wigge hvilken även kallar sig Widmark.
Född: 1854 den 30 maj i Wigge by i denna socken.
Föräldrar: Afskedade Kronobåtsmannen Paul Källberg och hans hustru Inga Kajsa Jonsdotter, hvilka lefva å goda vilkor.
Levnadsförhållanden: Uppfostrad i hemmet, begick nattvard första gången 27 juni 1869 , men senare ej.
Civilstånd: Ogift
Församling: Alltid varit och är härstädes mantalsskrifven.
Tidigare brott: Förr ej för brott tilltalad eller straffad.
Kunskap: Försvarlig innanläsning och ganska försvarlig kristendomskunskap.
Stöde den 23 Oktober 1882
J.Chr. Ruuth
Pastor”
” Prestbetyg för arbetaren Per Erik Wiklund i Wigge
Född: 1854 den 3 mars i Wigge by denna socken.
Föräldrar: Aflidna Torparen Erik Persson och hans äfven aflidna hustru Margareta Sofhia Persdotter i Wigge med döden afgång, han 1873 den 29 jan, hon 1875 den 20 oktober.
Levnadsförhållanden: Fostrats i föräldrarnas hus, begick Nattvard härstädes den 24/6 1869 första gången men sedan ej.
Civilstånd: Ogift
Församling: Warit och är här mantalsskrifven.
Tidigare brott: Förr ej för brott tilltalad eller straffad.
Kunskap: Läser innantill försvarligt och har ganska försvarlig insikt i salighetsläran.
Stöde den 23 Oktober 1882
J.Chr. Ruuth
Pastor”
Åklagaren uppgaf derefter att de i Wibodarna stulna kaffekittlarna egts av hemmansegaren Anders Jonsson i Karläng, samt att de vid Gläbacken brunna byggnaderna, tröskverket varit försäkrade för 1500 kronor och logen för 200 kronor, båda i brand och lifförsäkringsbolaget Svea.
Tillhörda om sina föregående lefnadsöden berättade de tilltalade:
1. Widmark:
Att han vore född på ort och tid, som prestbetyget angifer, och att till föräldrar hade de personer, att han vistas i föräldrahemmet hela sin tid med undantag af en sommar, därunder han sysselsatt sig med handel, att han från sitt 10:de till sitt 15.de år under kortare tider bevistat en småskola i Wigge och därunder lärt sig nödtorftigt läsa och skrifva, samt att han vore ogift och förut inte varit för brott tilltalad.
2.Wiklund.
Att han vore född den 3 mars 1854 i Wigge och att till föräldrar hade de i prestbetyget nämnda personerna, i hvilkas hem han vistas i till sin moders död år 1875, hvarefter han fortsättningsvis vistas i Wigge och sysselsatt sig med tillfälligt arbete, att han från sitt 11de. Till sitt 14:de. år under kortare tid erhållit undervisning i småskolan i Wigge, att han vore ogift, samt att han kunde läsa och skrifva och förut inte varit för brott tilltalad.
3. Granberg.
Att han vore född den 20 oktober 1841 i oäkta säng och till moder hade pigan Märta Stina Johansdotter i Usland hvilken år 1851 gift sig med Torparen Per Ersson i Usland, att han till sitt 15.de. år, då han första gången gått till nattvard, uppfostrads på bekostnad av Stöde sockens fattigvård och därefter haft tjänst hos olika personer inom Stöde socken till år 1873 då han arrenderat ett torp i Wigge och gift sig med Anna Britta Jonsdotter, hvilken ännu levde och med hvilken han hade fem barn. -att han under tre terminer bevistat folkskolan i Edsta och därmed lärt sig läsa och skrifva, samt att han , som på senare år sysselsatt sig med skomakeri, förut icke varit för brott tilltalad.
Såväl Wiklund som Wiklund och Granberg förnekade all kännedom om åtalade brotten, uppgifande Widmark och Wiklund att de den natt då branden vid Gläbacken inträffade inte före brandens början besökt Gläbacken, utan under sin bortovaro från hemmet tidigare på kvällen besökt Widmarks i Wigge boende föräldrar, dock medgav Widmark att de nedbrunna byggnaderna varit försäkrade till de belopp åklagaren uppgifvit, men förmenade att han icke kunde hafva någon nytta af branden, då byggnaderna egdes af hans broder Petter Wiberg.
Såsom ostridigt antecknades att det nedbrunna tröskverket legat på ett afstånd af ungefär 200 fot och logen på ett afstånd av ungefär 50 fot från Wibegs boningshus och medgåfvo Widmark och Wiklund att elden från logen lätteligen kunnat sprida sig till den i hufvudbyggnadens omedelbara närhet liggande fähuset.
Beträffande de i polisförhörs protokollet förekommande uppgifter om det närmare omständigheter vid Widmarks gripande medgaf Widmark att han rusat ifrån åklagaren, men förnekade att han våldfört sig på honom.
Åklagaren anhöll derefter om vittnesförhör med arbetaren Nils Mattias Nilsson och Mikael Isaksson båda i Wigge, samt Nils Andersson i Usland hvilka personer vore vid rätten tillstädes.
Sedan upplyst blivit att Nils Mattias Nilsson vore delaktig uti en från ofvannämda Per Larsson i Wigge förövad höstöld, samt att Nilsson erkänt detta förhållande förklarade Häradsrätten att Nilsson icke kunde såsom vittne höras hvarefter åklagaren på Nilsson yrkade ansvar för erkända brottet.
Hörd öfver sina föregående levnadsöden berättar Nils Mattias Nilsson att han vore född den 24 januari 1851 i Ökne och till föräldrar hade torparen Nils Nilsson och dennes hustru Karin Christoffersdotter, att han vistas i hemmet till år 1864, då han första gången gått till Nattvard och därunder bevistat småskolan i Wigge ungefär 1 månad, att han derefter tjänat som dräng hos olika personer i Wigge dels sysselsatt sig med tillfälligt arbete, att han vore ogift och kunde läsa men icke skriva, samt att han förut icke varit för brott tilltalad.
Angående det af honom förövade tjuvnadsbrottet, berättade Nilsson, att han som då tjänat hos Widmark, en natt under sistlidna Februari månad, öfvertalats av Widmark och af denne hotat med stryk, om han ej hörsammade hans tillsägelse, åtfölja Widmark och Wiklund, samt arbetaren Per August Forsberg och Nils Gustav Andersson till en av Per Larsson tillhörig olåst lada i Wigge, Derifrån Widmark och de öfvriga af Nilsson uppgifna personer, under det Nilsson ställts på vakt, tillgripit 4 skrindor hö, hvarje skrinda innehållande minst 10 lp. Till ett värde af 75 öre per lp. , samt att av det stulna höet Widmark bekommit 2 skrindor och Nils Gustav Andersson 2 skrindor och vid tillfället äfven såsom vittnen åberopade Nils Andersson varit närvarande och just Nilsson hållit utkik.
Nils Andersson äfven som Widmark och Wiklund bestreds riktigheten af Nilssons uppgifter.
Då skäl till jäv i öfrigt mot åberopade vittnen icke förekom fingo Nils Andersson och Mikael Isaksson aflägga vittneseden, hvarefter de om edens betydelse erindrades, hördes var för sig och berättade.
Nils Andersson berättar--Att då vittnet en natt under sistlidna februari månad passerat förbi en Per Larsson tillhörig lada i Wigge, vittnet sett tilltalade Widmark, Wiklund och Granberg samt arbetaren Per August Forsberg sysselsatta med att hämta hö från ladan-- Att vittnet sett nämnda personer från ladan bortföra 3 skrindor hö, hvarje skrinda enligt vittnets förmenande innhållande ungefär 25 lp.-- Att Widmark sedermera till vittnet yttrat, att en skrinda förts till Widmarks broder Petter Wiberg en till Granberg och att Widmark själv behållit en skrinda, att vittnet följande natt jemte Widmark, Wiklund, Nils Mattias Nilsson och arbetaren Nils Gustav Andersson på uppmaning av Widmark skolat begifva sig till samma lada för att ytterligare tillgripa hö, men att vittnet vänt om innan de framkommit till ladan.---Att Widmark sedemera för vittnet uppgifvet , att vid senaste tillfället tillgripits 4 skrindor hö, af vilka Widmark bekommit 2 och Nils Gustav Andersson 2.—Att Widmark vid ett tillfälle under sistlidna April månad i närvaro af Wiklund och vittnet Nils Isaksson i Widmarks hem visat tvenne kopparkittlar, en sågkedja och en åkerharf, samt yttrat att stulit kittlarna i Wibodarna och harfen i Djupdalen och köpt sågkedjan som även vore stulen—Att Wiklund vid ett tillfälle under sistlidna februari månad i Widmarks hem, der såväl Wiklund som vittnet bodde visat vittnet en bössa, hvilken han sagt sig hafva stulit i Norrhassel jämte tvenne skjortor---Att den natt under sistlidna vår, då branden inträffade vid Gläbacken, Widmark och Wiklund ungefär klockan 10 på kvällen lemnat Widmarks bostad, der förutom vittnet, Nils Mattias Nilsson, vittnet Mikael Isaksson och en arbetare vid namn Johansson vid tillfället innevarit, samt återvänt ungefär klockan 1 på natten, medförande vin, hvarefter de trakterat de hemmavaranda.---Att vittnet jämte Nils Mattias Nilsson en stund derefter begifvet sig ut för att besöka en bekant qvinna och då de återvänt mött ofvannämda Johansson hvilken omtalat att brand utbrutit vid Gläbacken, tillföljd hvarav vittnet och Nilsson skyndsamt begifvit sig dit.---Att de under vägen upphunnits av Widmark och Granberg, hvilka tillsagt dem att inte ha så bråttom, hvarefter alla fyra i sällskapet begifvet sig till Gläbacken, där vid vittnets framkomst tröskverket varit till hälften nedbrunnit.----Att Widmark strax efter framkomsten först gått in i sin broders Petter Wibergs bostad, men strax utkommit och bärande ett föremål hvars beskaffenhet vittnet ej närmare iakttagit, gått in i den nära ligganda ladugården liggande logen, hvilken omedelbart efter Widmarks utkomst börjat brinna inifrån.---Att Widmark och Wiklund något senare samma dag omtalat för vittnet, Nils Mattias Nilsson och Mikael Isaksson, att de satt eld på tröskverket genom hvars brand Widmark sagt sig hafva vunnit 1000 kronor.---Samt att vittnet vid ett tillfälle under sistlidna vår (82) jämte vittnet Isaksson iakttagit, att Widmark borthuggit sågverksegaren Ernst Christiernsens märken en gång från 4 och en gång från 10 stycken vid Wiggesjön liggande stockar i uppgifven avsikt att sedermera försälja timret till trävarubolaget under firma G.F. Burman & Co.
Mikael Isaksson berättar:---Att vittnet som under sistlidna tiden Februari månad (82) haft sin bostad hos Petter Wiberg i Gläbacken, en dag vid nämda tid jämte tilltalade Widmark och dennes broder Erik passerat förbi en Per Larsson tillhörig hölada i Wigge, dervid Widmark att han följande natt skulle stjäla hö derifrån.----Att vittnet följande natt sett Widmark komma körande till Gläbacken med en skrinda hö och avlasta densamma i Wibergs hölada, hvarefter Wiberg följande morgon omtalat att hans broder Widmark under natten fört ett lass hö till hans lada.---- Att vittnet angående de personer som den natt då branden vid Gläbacken inträffade innevarit i Widmarks bostad, äfven som angående Widmarks och Wiklunds utgång och återkomst kunde intyga det samma som föregående vittne.-----Att vittnet strax innan Widmark och Wiklund aflägsnade sig hört Widmark säga till Wiklund ”hör du Pelle, kom så skola vi tända på Gläbacken” .----Att tilltalade Granberg en stund efter det Nils Mattias Nilsson och vittnet Nils Andersson aflägsnat sig ankommit till Widmarks bostad och berättat att elden vore lös vid Gläbacken, hvrefter alla velat begifva sig dit, men en stund uppehållits af Widmark, som sagt att det icke vore så bråttom och först velat traktera med mera vin.---Att vittnet derefter men något senare än Widmark och Granberg som åkt, begifvet sig till Gläbacken der vid vittnets framkomst eld redan utbrutit i Wibergs loge.---Att vittnet några dagar senare hört Widmark i Nils Mattias Nilsson och vittnets Nils Anderssons närvaro yttra att han anlagt branden och derigenom tjänat ungefär 2000 kronor utan att vittnet kunde erinra sig om Wiklund vid tillfället varit närvarande.---Att vittnet sommaren år 1881 hört Widmark erbjuda en person vid namn Wallmark 75 kronor om han satte eld på åbyggnaderna till Wibegs torp i Wigge.--- Att vittnet angående de af Nils Andersson omvittnade kaffekittlarna, sågkedjan och åkerharfven äfvensom borthuggandet af märken från 14 stycken Ernst Christinsson tillhöriga sågtimmer kunde intyga detsamma som föregående vittnet.---Hvarjämte vittnet äfven hört Widmark upgifva att han i Djupdalen stulit ett parti hö och otröskad havre.
Berättelserna upprepades och vidhölls, hvar efter vittnena för sin inställelse fordrade ersättning.
Andersson med 10 kronor och Isaksson med 13 kronor, af vilka belopp 3 kronor och 80 öre åtgingo till järnvägsbiljetter och återstoden skulle utgöra ersättning för två dagars traktamenten och hvad Isaksson angingo, för skjuts 2 ½ mil.
Den tilltalade (Widmark) bestredo, hvar och en i hvad honom angick i vittnesmålens riktighet.
Åklagaren anhöll derefter om uppskof med målets fortsatta handläggning, samt yrkade att de tilltalade Granberg och Nils Mattias Nilsson måtte förklaras träda i häkte och afsades följande.
Beslut.
Härads rätten som förordnar, att tilltalade Granberg och Nils Mattias Nilsson skola i häkte tagas, uppskjuta här ofvan antecknade ransakningsmålet emellan t.f. Länsmannen J. Sundelin, åklagaren samt häktade arbetaren Johan Arvid Widmark skola i häktet tagas, uppskjuter målets fortsatta handläggning till fredagen den 10 nästa november klockan 11 förmiddag, då åklagaren och målsegarna skola sig infinna.