Utslag i hovrätten.
Kongl. Majt. och Svea Hofrätts Utslag i ett af Tuna tingslags Häradsrätt afdömdt Kongl. Härads Rättens pröfning understäldt mål angående Arbetaren Johan Arvid Källberg, den sig ock Widmark kallat, af tillförordnande Länsmannen Johan Sundelin, å tjenstens vägnar, ställd under tilltal för det Källberg skulle dels uppsåtligen satt eld ej mindre den 13 Juli 1881 å en sin broder, Petter Wiberg, tillhörig stallbyggnad i Wigge, så att den nedbrunnit, än äfven våren år 1882 å ett tröskverk och en loge vid Gläbacken, tillhöriga bemälte Petter Wiberg, hvilka byggnader jemväl nedbrunnit, dels under vintern år 1882 ur en Hemmansegaren Per Larsson i Wigge tillhörig lada från den olofligen tillgripit hö, dels våren år 1882 i afsigt att tillegna sig sågverksegaren Ernst Christiernin tillhörigt timmer derifrån utplånat Christiernins timmermärke, dels ock med vetskap om den olofliga åtkomsten emottagit en sågkedja, som tillgripits vid den Hemmanegarna Petter Persson, Erik Pålsson, E.P.Björklund och Y.O. Lif tillhöriga så kallade Wiggesågen, äfvensom åtskilligt vid Hemmansegarna Anders Jonsson och Per Jonsson i Karläng fäbodar i Wibodarna stulet gods.
Uti hvilket mål, efter det Brand och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea, hos hvilket ofvanberörde Petter Wiberg tillhörige byggnader varit för brandskada försäkrade, fordrat ersättning för det belopp, bolaget måst till följd af branden till Petter Wiberg utbetala, samt Per Larsson, Christiernin och egarna till Wiggesågen fordrat godtgörelse för den genom Källbergs ifrågavarande förbrytelser tillskyndad förlust.
Häradsrätten genom utslag den 10 Januari 1883 sig utlåtit.
att enär Källberg erkänt att han under våren år 1882 från Per Larsson ur en olåst lada gemensamt med andra i målet tilltalade personer olofligen tillgripit, vid ett tillfälle tjugofem lispund hö till värde af aderton kronor sjuttiofem öre, och vid ett annat tillfälle fyrtio lispund hö till värde af trettio kronor, samt Källberg genom den i målet förebragta bevisningen måste anses lagligen öfertygad, dels att under våren år 1882 uppsåtligenhafva satt eld å en bemälte Petter Wiberg tillhörig i Brand och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea för två hundra kronor försäkrad loge, hvarifrån elden lätteligen kunnat spridas till Petter Wibergs boningshus, dels att jemväl under våren 1882 vid Wiggesjön hafva borthuggit Christiernins märke en gång från fyra och en gång från tio stockar i afsigt att tillegna sig dem, ty dömdes i förmåga af 10 kapitlet §1 och §22, 20 kapitlet §1, §12 och §18 samt 22 kapitlet §2 strafflagen, Källberg (eller Widmark) , hvilken Härads Rätten veterligen förut icke undergått bestraffning för olofligt tillgrepp, att för mordbrand hållas till straffarbete i sex år och för alltid vara medborgeligt förtroende förlustig, att för första resan å olika tider föröfvad stöld undergå straffarbete i åtta månader och i två år derutöfver vara förlustig medborgeligt förtroende, samt att för bedrägeri genom utplånande af annans märke å timmer hållas i fängelse i fyra månader, hvilket fängelsestraff skulle öfvergå till två månaders straffarbete, till följd hvaraf sammanlagda straffarbetstiden för Källberg blifva sex år och tio månader och Källberg för alltid skulle vara förlustig medborgeligt förtroende.
att Källberg deremot i öfriga delar af målet i brist af full bevisning icke kunde till ansvar fällas.
att Källberg förpliktigades utgifva ersättningen till Brand och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea med två hundra kronor samt till Per Larsson dels jemte i målet tilltalade Arbetaren Per Erik Wiklund i Wigge och Per August Forsberg från Ursviken samt Backstgesittaren Lars Mattias Granberg i Wigge, hvilken bäst gälda gitte, med aderton kronor sjuttiofem öre, dels ock jemte bemälte Wiklund och Forsberg samt i målet jemväl tilltalade Arbetaren Nils Mattias Nilsson i Wigge och Nils Gustaf Andersson från Rude by, hvilken bäst gälda kunde, med trettio kronor, men att då det icke blifvit visadt att Christiernin lidit någon förlust, honom icke kunde tillerkännas någon ersättning.
Samt att Källberg förpligtades dels att, jemte Wiklund, Granberg och Nils Mattias Nilsson, hvilken bäst gälda kunde, för inställelsen ersätta såsom vittne i målet afhörda Drängen Nils Andersson i Usland med tio kronor och att jemte Wiklund på enahanda sätt dodtgöra såsom vittne hörde drängen Mikael Isaksson i Wigge med tretton kronor, dels ock att ensam ersätta jemväl såsom vittnen hörde Hemmanegaren Nils Jonas Jonsson samt Arbetaren Aron Andreas Sundström och Olof Granberg alla i Wigge med tolf kronor till dem hvar.
Och egde ofanbemälte vittnen att för sin inställelse förskottsvis utbekomma ersättning enligt grunderna i Kongliga Kungörelsen den 6 Augusti 1881Gifvet i Stockholm den 5 April 1883.
Kongl. Hof Rätten har den insända ransakningen sig föreläsas låtit. Finnande att då jemlikt 25 kapitlet §5 Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen om Nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864, Häradsrättens utslag icke bort, på sätt som skett, underställas Kongl. Hofrättens pröfning jemväl i de delar, hvari Källberg icke blifvit till ansvar fäld, hvad Häradsrätten derutinnan yttrat icke kan komma under bedömande.
I fråga åter om angifvelsen emot Källberg eller Widmark att hafva anlagt mordbrand i ofvanförmälte loge vid Gläbacken, föröfvat stölder af höfoder från Per Larsson i Wigge och utplånat Christiernins timmermärke samt de i dessa delar framställda ersättningsanspråk pröfvar Kongl. Hofrätten rättvist Häradsrättens utslag att gilla, dock att den ofanmälta vittnen tillerkända ersättning af allmänna medel bestämmas till förutom reseersättning i enlighet med föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen den 6 Augusti 1881, en krona femtio öre för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet i domstolen erfordrats, hvika ersättningsbelopp likväl de må öfverstiga ofanämnda vittnena tillerkända belopp.
Den som med detta utslag icke åtnöjes äger att deri hos Kongl. Majt. i underdånighet söka ändring genom besvär, hvilka skola underskrifvas af klaganden sjelf eller lagligen befullmägtigadt ombud samt sist innan klockan tolf å trettionde dagen härefter, som denna dag oräknad, blifver Lördagen den femte nästkommande maj, i Kongl. Majts. Justitsie Revisions Expedition ingifvas, dock att Källberg eller Widmark såsom häktad, om han till ändrings sökade sig befogad finner, har att underdånig besvärsskrift till författande hvaraf han må om biträde hos Konungens Befattningshafvande sig anmäla, inom trettio dagar efter bevisligen erhållen del af utslaget aflemna till Konungens Befattningshafvande, som dermed vidare förfar på sätt 20 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 mars 1807 stadgar, Försummar klaganden något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet, skallklaganden hafva förlorat sin talan och besvären komma ej under pröfvning.
G. Moberg L. Nordenfalk P.A. Montelius
Hugo Bohman