Dopfest i Vigge

(klicka på bilderna för att göra dem större)

Söndag morgon, gläntar på gardinen - solsken! Vilken lycka! Fika ska alltså packas, badkläder, filt, videokameran och klädseln får bli så där lite strandigt enkel. Allt är klart. Bara en sista koll på vädret. Hmmm… Solen skiner men vinden känns kall. Ylletröja på för säkerhets skull.
Mot Vigge. Mot fest! Mot glädje och hopp!

På grund av den långgrunda stranden var vandringen lång men säkert inte svår.

Framme och möts av Bodils varma leende- alltid välkomnande och på nå’t vis lyssnande till om det är något man vill berätta. En förkyld ung man avböjer Baptiskramen. Så en kär bekant, en riktig Viggebo som är född på näset. Runa i all sin prakt! Hon är verkligen en glädje när man träffar henne. Vis, varm och full i skratt. Vi står och huttrar en stund medan Gospelkören värmer oss med sina sånger.

Att försöka förmedla det som sedan hände är inte lätt. En dopgudstjänst vid stranden av Viggesjön, med näset och bergen som bakgrund, en kör som slår an tonen med ”Ta mig till vattnet, jag vill bli döpt”, vågorna som kluckar, vinden som talar om att hösten kommit och solen som ger Alla Oss som var med en tydlig bild av vad riktig värme betyder för en frusen själ.

Gospelkören sjöng med stor inlevelse

På stranden satt vi, folk av alla de slag, från olika håll, med olika bakgrund, med olika anledningar till varför vi kommit dit just den dagen, gamla och barn, troende och icke troende, sjuka och friska – vi var en brokig skara som samlades på stranden. Det är väl precis som det ska vara. Alla inser att det vi får vara med om är ett skådespel i sig, nå’t speciellt för Oss alla och inte minst för dom tre människorna som låter sig döpas. Pastorn talar om för Oss att dopet i sig inte gör någon till ett helgon men att det finns andra finesser med dopet. Man undrar vad dom fått lära sig på kursen dom gått…

Pastorn fick stå i vattnet en lång stund

Musiken för själen! Vinden för nykterheten! Solen för värmen! Vattnet för livet! Bergen för framtiden! Himlen för målet! Människorna för nyfikenhet, kärlek och tro…

En gammal kär vän sa nog det som täcker in allt. Han sitter på stranden i sin stol, lyssnar till den unga pastor Bodils ord, hör hur Sibyl, Maria och Carina bekänner sin tro – samma tro som så många gånger hjälpt honom själv-, han ler, vänder sig till mig och säger – ”Det är verkligen fantastiskt. Och titta där borta på bergen. Ser du bergen där borta? Visst är det vackert…”

Ja nog var det vackert - Gudomligt och vackert.

På väg till ett välbehövligt ombyte i det blåsiga vädret

/Elise