Så var det då 3

Nog hade vi det fattigt, men vi barn kände oss aldrig fattiga. Mamma var duktig att sy om gamla avlagda kläder, som vi fick efter våra fastrar, eller också ”skrev hon efter” i Åhlén o Holms eller Västgöta kompaniet efter billiga stuvbitar, och det blev alltid så fina kläder. Blev något kvar, skulle det klippas till mattrasor, som senare skulle vävas till mattor. När Åhlen och Holms katalogen kom var det stor lycka, och vi barn låg på golvet och kryssade för vad vi ville ha. Men det blev aldrig något över att köpa för, men att önska kostade inget. Det var gratis.

Mat hade vi ju genom jordbruket och det hände att när vi slaktat grisen, gick mamma med en liten fläskbit till en granne som hade 8 barn och inget jordbruk. Så vi kunde till och med dela med oss. Fast inga pengar fanns i mors portmonnä. Hon fick försöka spara några kronor varje månad, för att på våren kunna köpa en ”lillgris” . Den köpte vi av en grisbil som åkte från by till by och som vi bar hem i en säck ifrån vägen.

Lycka var att komma hem ifrån skolan en lördag, mamma hade bakat och skurat köket och bron med såpa och lagt ny ”bar ros ´”(granris) framför bron och det doftade så gott, och så gick vi till skogen och plockade smultron eller hallon och mamma gjorde plättar och ibland fanns även en matsked vispad grädde åt oss var . Då var det fest.

Vintrarna var kanske jobbigare. Jag minns att vi hade is på insidan av fönstren och att vattnet frös i vattenhinken som vi hade inne på nätterna. Kallt och mycket snö var det på 40-talet och vi hade 1½ kilometer till skolan och som vi måste åka skidor till, då ingen väg var upplogad. Men för det mesta kom Vistrands (Pelle eller Edvin) och plogade med häst (Pottifar) och med en träplog som de måste stå på, för att göra väg upp till oss. Alla var snälla och hjälptes åt.

 
Jularna firade vi ofta hos morfars. Då kom vår morfar och hämtade oss då det började skymma. Mina syskon och jag stod ute på bron och väntade och lyssnade efter Frejas (hästens) bjällror. Sedan bäddades vi ner i risslan (släden) där det var halm på golvet och en fårskinnsfäll över oss och morfar satt bak på ”kuskbocken” och körde. Julklappar minns jag aldrig något av, men maten var lutfisk och potatis och risgrynsgröt och inget mera. Och när morfar körde hem oss var hela himlen full av stjärnor. Hemma hos oss hade vi julgranen i vårt stora kök och den fick vi aldrig ta in förrän på julaftonseftermiddag (kanske vid 2-tiden) I den hade vi papperskonfekt, äpplen ,glitter flaggor och levande ljus och som vi bara fick tända på julafton en stund.

Ofta fick vi gå till morfars efter skolan och hjälpa till med att bära in ved, skura bron, ta upp potatis eller diska. Detta gjorde vi efter skolans slut och gick sedan hem (ca 2 km.) Och då skulle vedlådan fyllas hemma. Mamma fick gå hem till morfars och tvätta, höst och vår, då det var stortvätt vid bäcken, där de hade en tvättgryta som det eldades under och lakan och vittvätt kokades och sedan sköljdes i bäcken. Arbetskläder som hade används halva året, säkert. mycket smutsiga ,och tunga blåställ Och mamma hade rotborste och såpa och lut, och hennes händer var röda och onda länge.

På somrarna flyttade man alltid ifrån bostadshuset, till en liten ”brustuga” (ofta bara 1 rum) I morfars var det alltid en massa flugor, men de hade en flugfångare (en remsa med lim på) i taket och på den fastnade flugorna. I morfars hade de många röd vinbärsbuskar och vi barnfick äta så mycket vi ville
Hemma hos oss hade vi också en ”brustuga” men vi kallade den kokhuset. Den flyttade vi ut till, till midsommar.
Till ”stora huset” fick vi bara gå på kvällen när vi skulle gå och lägga oss. Där hade mamma städat och lagt fin duk på det runda bordet i köket och satt syrener i vas. Syrener hade vi fyra stycken på gården. Utanför ”kokhuset” hade vi en diskbänk, där vi diskade hela somrarna och vad som hände där ska jag berätta nästa gång.
 

/Margith

Margiths e-post